Inom gestaltterapin tilltalas jag extra av teorin att terapin är fenomenologisk, upplevelsebaserad och att metoden att uppleva här och nu är den uttalade riktningen och att insikt kan komma sedan till följd av upplevelsen i terapirummet,  och inte tvärtom.

Detta ser jag hända om och om igen.

En klient kommer till mig med vetskap om ett problem, dock känns problemet utan ledtråd till orsak, jag mår så här men förstår inte varför. Dock vet jag att en känsla alltid har en adress, den vill jag hjälpa min klient att hitta.

Vägen till förstålse är upplevelse.

Vi vänder och vrider inte på problemet så mycket med ord utan försöker så snart det går lyfta in situationen i terapirummet som framkallar problemet, jag håller kvar klienten i upplevelsen av problemet, utforskar känsla och kropp, låter upplevelsen klinga av. Pratar igenom upplevelsen efteråt och vad som hände under övningen och inte sällan landar då insikten, ”aha, nu fattar jag”….detta är terapins gyllene glödande kärna för mig. Uppleva först inse sedan.

Nyfiken på gestaltterapi, tveka inte ta kontakt.