Jag tänker på ordet ”grupputveckling”…..då jag nyss kommit hem från en föreläsning som jag hållit i ämnet.

Allt som heter något med utveckling tenderar att peka på att man ska gå från ett läge till ett annat, från A-Ö i en linjär rörelse, för att bli kvar på det nya önskade läget. Ledarutveckling, medarbetarutveckling, ledninsgruppsutveckling mm.

För mig handlar det mer om rörelse, runt i cirkel. Det handlar om personlig mognad för att röra sig, det handlar om den gemensamma summan av individers mognad för rörelse åt önskat läge. Men vi stannar aldrig i något slags önskat slutläge utan beroende på faktorer som mognad, inre och yttre påverkan, allmän hälsa, socialt läge i privatlivet mm så är vi där vi är i nuet.

Jag tänker att om vi alltid ska utveckla oss så signalerar det ett rätt och fel, att vi är fel nu men ska bli rätt och utifrån min utblick så är vi inte rätt och fel utan på olika NU-lägen och med insikt och medvetenhet kan vi som individ och grupp fatta nya nubeslut.

Med detta synsätt inser man också att det behövs ett stort mått av personlig mognad och egenstöd i ”självet” för chefer att leda i denna ständiga cirkelrörelser i gruppens livscykel.

Vad tänker du om just hur ordet ”-utveckling” används.?